söndag 13 mars 2011

Haren och sköldpaddan





















Fabler är något som roat oss i generationer. Att ge djuren mänskliga egenskaper och en röst
ansågs lära oss mycket sensmoral. Som att vara flitig som en myra eller listig som en räv.
UR:s hemsida hittade jag en trevlig sida med sagor från hela världen. Det fanns några stycken som passade som flano. I vårt globaliserade samhälle är det roligt att hitta sagor från olika kulturer. Den här sagan eller fabeln som jag har valt berättas i Somalia. Fast med sagor är det så att samma saga i olika varianter berättas över hela vår jord. Så denna vecka bjuds det på 


Sagan om Haren och sköldpaddan.

 Det var en gång en hare och en sköldpadda. De bodde i Afrika i landet Somalia. De brukade vara på en plats med mycket skugga. Där växte många olika blad och buskar och en bit därifrån låg en flod.
Haren skuttade omkring och lekte bland bladen och buskarna. Han sprang hit och dit och smakade på så många olika växter, som han kunde hitta. Sköldpaddan letade lugnt reda på de blad han kände till och åt upp dem.
– Oh, vad långsamt du kryper, sa haren till sköldpaddan.
- Jaså, tycker du det, sa sköldpaddan.
- Ja, du kommer ju ingen vart, så långsam som du är.
– Ja, men jag kommer dit jag vill, sa sköldpaddan.
- Äsch, du kan ju aldrig vara med i någon tävling. Du skulle alltid komma sist, sa haren och skrattade och viftade med sina långa öron.
– Om du vill kan vi ordna en tävling och springa i kapp. Den som kommer först i mål vinner, sa sköldpaddan.
- Det är jag med på, sa haren. Men jag vill att det ska gå riktigt till. Vi måste ha en jury, som bestämmer var start och mål är. Juryn ska också säga vem som är vinnare.
Haren tänkte att det skulle vara roligt att bli vinnare. Alla skulle hurra för honom.
ok, sa sköldpaddan.
De bestämde att tävlingen skulle vara nästa dag på en plats som låg alldeles nära floden. Ett lejon, en elefant och en giraff var med i juryn. En liten apa skulle skrika startsignalen.
Starten var vid några träd och målet var kanten vid floden en bit därifrån. Många djur hade kommit för att titta på tävlingen. Alla tyckte att det var spännande att titta på tävlingen. Djuren ställde upp sig utmed kapplöpningsbanan. Juryn, det vill säga lejonet, elefanten och giraffen, stod i mitten. Det var viktigt att de kunde se allt.
Haren och sköldpaddan ställde upp sig bredvid varandra på startlinjen. Haren skakade på sin långa öron.
– Det här blir en lätt match, tänkte han och tittade ner på sköldpaddan. Det räcker om jag startar lite senare. Jag kan sova i början av tävlingen. Jag behöver bara ta några skutt med mina långa ben, så är jag i mål.
Sköldpaddans såg mycket bestämd ut under sitt hårda skal.
Den lilla apan skrek startsignalen.
Haren tog några skutt och la sig sen ner att vila bakom en buske.
Sköldpaddan började krypa så fort han bara kunde. Han stannade inte och vilade en enda sekund. Han kröp och kröp - upp på stenar och ner i gropar. Ibland snubblade han och nästan välte på rygg. Men han vände sig rätt igen och fortsatte och fortsatte mot målet. Det gick inte så fort men målet kom långsamt närmare.
Djuren som stod och tittade på blev mycket förvånade. De trodde inte att en sköldpadda kunde krypa så långt. Haren syntes inte till. Alla djuren tyckte att det var fantastiskt att sköldpaddan hade kommit så långt. Nu hade han passerat mitten.
– Heja sköldpaddan, skrek de. Heja, heja! Sköldpaddan kanske vinner.
De applåderade och skrek så högt att haren vaknade. Han hade somnat bakom sin buske. Men nu blev det fart på honom. Han rusade upp och skuttade iväg mot målet.
Men sköldpaddan ökade hela tiden takten. Varje gång han hörde hur djuren skrek och hejade på honom, så kröp han lite fortare.
Haren skuttade och skuttade. Nu var han nästan framme vid flodens kant och målet.
Men just då kröp sköldpaddan över mållinjen.
– Sköldpaddan är i mål! Sköldpaddan är vinnare! Hurra, hurra, ropade alla djuren.
Lejonet, som var ledare för juryn, ropade högt så att alla hörde:
- Sköldpaddan har vunnit tävlingen. Haren har förlorat.
Giraffen och elefanten lyfte upp sköldpaddan. De lät honom dricka i floden och sedan bar de honom, så att alla djuren kunde se vinnaren. Den lilla apan gick bakom och viftade med ett stort palmblad, så att sköldpaddan inte skulle vara så varm. Alla djuren hurrade och gratulerade.
Alla var glada, men inte haren. Han hade varit så säker på att vinna. Han hade till och med struntat i att anstränga sig. Men då kan det gå dåligt. Man ska alltid göra sitt bästa. Det kan gå bra även om man inte tror det. Den som försöker kan vinna.
Den här sagan vill berätta om det. Den kommer från Somalia, där alla de här djuren finns och solen lyser hela dagarna.

Bilderna har jag hämtat från Arthurs clipart, en sida som Maria med Förskoleburken delat 
med sig av. Jag tror att de fungerar bra.
Ha nu en härlig vecka, det känns att våren är på väg.
Nu väntar matte plugg med sonen
Önskar Fröken Flano

1 kommentar:

  1. Den här sagan finns också i Thailand, härligt att jag kan läsa på svenska.

    SvaraRadera